Hur ska byggaren vara – bäst eller billigast?

16 juni, 2017

Bild: Fotolia

Byggare balanserar på en tunn tråd när det gäller att erbjuda sina konsumentkunder bästa möjliga resultat till lägsta möjliga pris. Kvalitet ställs på så vis mot konkurrenskraft på ett sätt som i förlängningen inte gynnar någon.

Att inför ett privat byggprojekt ta in offerter från flera olika hantverkare är absolut att rekommendera. Men vet konsumenten verkligen vad hen jämför? Utan djupare kunskap är det frestande att bara jämföra offerternas totalpriser. Men då tar man en stor risk.

Materialval och metoder som ingår i offerten är avgörande både för resultatet och notan. Ena hantverkaren offererar kanske ett billigare virke eller en enklare lösning för att ta hem affären, medan en annan föreslår en högre kvalitet för ett bättre resultat – men upplevs för dyr och tappar uppdraget.

God bebyggd miljö?

Risken är att vi i jakten på billiga byggen tappar bort värdet av en god hantverkstradition och en bebyggd miljö som håller måttet, kvalitetsmässigt och miljömässigt.

Kvalitet kräver tid, kunskap, bra material och – ja – det kostar. Ska vi pressa våra hantverkare att jobba snabbt och välja halvtrista kvaliteter för att spara på våra pengar kortsiktigt?

Eller ska vi respektera deras professionella bedömningar och stå ut med lite högre kostnader, för ett mer långsiktigt hållbart resultat?

Högt pris för låga kostnader

Det är inte bara i det egna bygget som våra val har konsekvenser.Billigt material har inte alltid genomgått samma stränga kontroller för miljögifter, socialt ansvar i tillverkningsledet med mera, som det ”dyrare” materialet.

”Billigt” betyder ofta bara att nån annan part har betalat mellanskillnaden, i form av en hälsorisk, försummad rättighet eller förlorad naturresurs.

Hur långt ska vi gå i prispressarträsket innan vi upptäcker vad det verkligen kostar?

Sund konkurrens och trygga villkor

Med för stort fokus på priset är det också större risk att konsumenten frestas anlita svartjobbare. Då kan det mycket väl bli billigare – men även här finns en dold prislapp någonstans.

Svartjobbare får ingen pension för uppdraget, kan inte använda det som referens och jobbar med väldigt otrygga villkor vad gäller arbetsmiljö och rättigheter.

Den som anlitar svart arbetskraft tar också stora risker för egen del. Möjligheten att reklamera försvinner, värdet av arbetet kan inte dras av vid försäljning och skulle den ”svarta” hantverkaren råka ut för en olycka på arbetsplatsen är det fastighetsägaren som bär ansvaret.

Du får vad du betalar för

Det är en sliten klyscha, men nog är det sant. Med sänkt ROT-avdrag och strängare amorteringskrav kan vem som helst förstå att det gäller för bostadsägare att hålla i plånboken vid renoveringar och tillbyggnader.

Men kanske bör man då, istället för att jaga billigast möjliga lösningar, skala ner projekten lite. Sprida ut dem över längre tid, välja ut de allra viktigaste, och få dem hållbart utförda av samvetsgranna hantverkare, istället för att försöka få med precis allt – och tappa i kvalitet över hela linjen. Det blir i själva verket inte ”billigt” för någon.

 

Kommentera

Kommentarer