Vågar man lita på byggaren?

12 maj, 2017

 

Oseriösa hantverkares framfart drabbar såklart i första hand konsumenter. Men även hederliga byggare, som allt oftare misstänkliggörs och tvingas kompensera för fel de inte har begått. Lär dig vilka fem faktorer som säkrar situationen för både byggaren och kunden.

Rädslan att bli lurad av oseriösa hantverkare hänger sig lätt kvar hos konsumenten efter skräckreportage i TV, rykten om organiserade klåpare och klagomålsstatistik.

Men i tron att man som kund är i ett underläge som byggaren gör allt för att utnyttja, pressar tvärtom konsumenter allt oftare hederliga byggare in i orimligt utsatta lägen.

Det är förståeligt att man är på sin vakt, men det behövs varken hot eller utpressning för att skydda sina rättigheter – eftersom hantverkaryrkets villkor i själva verket redan utgör ett ”fempunktsbälte” av trygghet för konsumenten:

Punkt 1: Referenserna

Små lokala byggfirmor är ofta strävsamma (familje-)företag som är helt beroende av goda referenser och personliga rekommendationer för att få nya uppdrag.Inte har man råd att slarva, göra sig ovän med kunder eller ta hutlöst betalt – det vore att skjuta den egna skutan i sank.

Inte heller är den lokala byggfirman benägen att lägga pengar på glossiga reklamkampanjer eller varumärkesstrategier. Verkligheten får tala för sig själv. Då gäller det att verkligheten är välskött.

Slutsats: Säkerheten som goda referenser ger är guld värda både för hantverkare och kund. Använd dem!

Punkt 2: Lagen

Konsumenttjänstlagen, som hantverkstjänster faller under, tolkas vid tvist ofta strängare mot utföraren än konsumenten. Detta för att byggaren anses ha ett större ansvar på grund av sin sakkunnighet.

Det är fullt rimligt i sig, eftersom Konsumenttjänstlagens hela syfte är att skydda konsumenten, men om tvisten t.ex grundar sig på att projektets omfattning inte formulerats tydligt nog från början – något man bör kunna vänta sig att kunden äger minst halva ansvaret för – är det som regel ändå hantverkaren som får ta smällen.

Står ord mot ord är det upp till hantverkaren att motbevisa kunden genom att framvisa ett skriftligt avtal, annars gäller kundens ord. Och det är hantverkaren väl medveten om.

Slutsats: Hantverkaren känner till sitt ”juridiska underläge” gentemot konsument, och är därmed snarare benägen att vara i överkant tillmötesgående än att låta konflikter gå så långt att de hamnar i domstol.

Punkt 3: Ekonomin

En konsument som inte är nöjd med byggarens jobb uppmuntras av till exempel Konsumentverket att hålla inne med betalningen tills byggaren har fixat jobbet enligt kundens önskemål.

Detta är naturligtvis helt korrekt i de fall där byggaren faktiskt inte gjort det man kommit överens om.

Men hot om utebliven betalning kan lätt bli till en orättvis utpressningsmetod, när konflikten i själva verket grundar sig på missförstånd eller rentav otillräcklig information från kundens sida.

Sten Folkesson, Förbundsjurist vid Byggmaterialhandlarna, skriver i sin krönika i Byggaren 28/3 2017: ”Jag skulle vilja se TV program som är direkt riktade till Bygghantverkarna istället och som tar upp de problem som uppstår där konsumenterna på ett direkt felaktigt sätt pressar bygghantverkarna till helt obefogade ”goodwill-lösningar” eller kraftiga rabatter.”

Enligt Sten Folkessons beräkningar ökade bygghantverkarnas* kostnader för rena ”goodwill”-lösningar mellan 2014 och 2016 med över tre miljarder, från i genomsnitt 15.000:-/ per år och företag till 18.000:-. Under samma period har rättsfallen ökat med det dubbla.

Slutsats: Utpressning genom hot om utebliven betalning är varken schysst eller nödvändigt. Vill konsumenten vara säker på att få projektet utfört på rätt sätt, är ett tydligt avtal med tidsram, omfattning och pris rätt väg att gå.

Punkt 4: Expertisen

Lika mycket som man är i händerna på sin tandläkare eller bankrådgivare för att de har expertis inom ett område man inte själv begriper sig på, är man som konsument beroende av att hantverkaren arbetar fackmässigt och med kundens intresse för ögonen.

Och lika mycket som vi litar på våra tandläkare eller bankkontakter även när det svider till, bör och kan vi respektera våra hantverkares bedömningar, val och åtgärder. De är till och med skyldiga enligt lag att rådge och informera sin konsumentkund. Och det är heller inte fackmässiga eller hantverksmässiga fel som dominerar klagomålen på byggare, utan pris, ändrings- och tilläggsarbeten och produktionstid.

Det handlar helt enkelt om att välja att ha förtroende för sin inhyrda expert, och ha förståelse för att all riktig expertis kostar pengar.

Märk väl: På samma sätt som vi förväntar oss att andra experter ska kunna styrka sin kompetens med relevant dokumentation, bör man alltid be hantverkaren om detsamma. Detta kan vara i form av yrkesbevis, certifieringar eller – kanske viktigast av allt – referenser.

Slutsats: En dokumenterat kvalificerad expert går som regel att lita på, oavsett bransch. Se till att det finns relevant dokumentation!

Punkt 5: Mänskligheten

Denna punkt är egentligen den tyngst vägande av alla. Hantverkare är ju som regel varken samvetslösa skurkar eller allvetande superhjältar, oavsett den bild som målas upp i media.

Vi inom bygghandeln som träffar byggare varje dag vet att det handlar om vanligt hederligt yrkesfolk. De vill göra ett bra jobb som de själva är stolta över, liksom alla vi andra, och sedan avrunda dagen med en löptur och en stadig middag i trevligt sällskap.

Slutsats: Hantverkare är lika pålitliga som alla andra. Inte så bra TV kanske, men desto mer äkta.

 

 

*Fotnot: Med bygghantverkare avses här huvudentreprenörer, inte deras underentreprenörer som målare, elektriker etc.

Källa: Sten Folkesson, Förbundsjurist Byggmaterialhandlarna

 

 

 

 

Kommentera

Kommentarer